Då sitter man här igen.
Med gråten i halsen och ångesten som bara blir värre.
Nej man ska inte klaga men detta är inte okej.
Abstinensen som kryper äckligt fram.
Abstinensen och ångesten som försöker kväva en till döds.
Dra ner en,strypa en och sen ligger man livlös på golvet.
Ingen märker det.
Absolut ingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar